du var allt för mig

Vände min själ ut och in och tvättade den i 60 grader. Tydligen krävdes det mer för dig för att förstå. Jag försökte skrubba bort vartenda liten fläck i själen som jag kunde finna, allt för att bli bra nog för dig. Men det var som om du inte såg hur mycket jag försökte ändra mig, som om du blundade för mig. Var jag aldrig något för dig ? Betydde det aldrig något? Jag kan säga dig en sak, du var allt för mig. Jag satt uppe nätterna långa och grät. Slog sönder min lägenhet i hopp om att mitt gamla jag skulle försvinna. Jag slutade dricka och jag slutade röka. I alla fall så försökte jag. Gick från en flaska till en halv och ett paket till två tredje delar istället. Kommer du ihåg hur vi brukade sitta i fönstret som vätte ut mot Drottninggatan? Vi satt där varje onsdagskväll, tog ett glas rött och några cigg och samtalade om allt mellan himmel och jord. Det var innan allt, innan du visste, innan jag visste att du visste. Vi var lyckligt ovetande. Jag brukar sitta kvar där varje onsdag, mest i fall du skulle ringa på min dörr och säga att du älskade mig, att vi kunde glömma allt som hänt och börja om. Men även för att de andra fönsterna i lägenheten inte var lika mysiga.