min kära bror

Måndagmorgon. Sol lyser in genom persiennerna och bildar ränder på väggen. Klockan ringde för längesedan men jag ligger kvar i sängen ändå. Ser ingen anledningen till att gå upp, det är bara ännu en dryg vecka med dryga människor. Ingenting spelar någon roll längre, saknaden är för stor efter dig min kära bror.  Varför ? Fanns det ingen annan utväg ? Om jag bara visste, om du bara hade berättat tidigare .. Jag hade kunnat hjälpa dig, du hade kunnat bli frisk igen min kära bror. Det är bara ännu en onödig måndagsmorgon utan ditt skratt .. 2 år nu sedan du försvann från denna jord, 2 år sedan jag senast hörde ditt skratt ..